Begravning

Begravning - avsked för livet

Det är viktigt att ta farväl. Särskilt viktigt är det vid livets slutliga avsked - döden. Seder i samband med en begravning fyller grundläggande mänskliga behov av trygghet och kontinuitet. Begravningsgudstjänsten i Svenska kyrkan fungerar som en ritual för avsked. Den kan bli en akt av kärlek till den avlidne. Där kan vi tacka för vad den döde givit oss. Vi kan be om förlåtelse för det som inte blev som vi hoppades i vår relation och be om försoning för det som brustit mellan oss. Prästen lyser frid över den avlidne och överlåter henne i Guds gemenskap och evig frid.



Svenska kyrkans tjänster

Svenska kyrkan har ansvar för begravningsgudstjänsten, gravsättningen och eventuell kremering. Lokal för begravningsceremoni, gravsättning och kremering är redan betalda genom begravningsavgiften. Om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan är även kyrkans övriga tjänster gratis.

Att planera för begravning

Det är inte bråttom. När ett dödsfall inträffat inställer sig genast frågan ”Hur ordna begravningen?”. Man kanske omedelbart vill ta itu med förberedelserna. Det är naturligt. Som anhörig är man ofta i chocktillstånd. Man vill göra något, genast. Eller man blir handlingsförlamad. Ett genomgående råd är att ta det lugnt. Det är inte bråttom. Det finns tid att landa.

Kroppen tar i de flesta fall sjukhuset, servicehuset eller, vid en olycka, polisen hand om. De ombesörjer att kroppen förs till bårhuset utan att man i detta skede behöver ta beslut om köp av kista. Man kan istället i lugn och ro planera för begravningen.

Begravning – vad menar vi?

Begravning är i vidaste bemärkelse sättet att varaktigt ta hand om en avliden samt de riter som förknippas med det. Behoven av begravning är flera. Först ett praktiskt behov, att ta hand om den döda kroppen. Sedan har vi också behov av att ta avsked och överlämna den döda till gravens vila. Dessutom har vi behov av riten Den fungerar som terapi för de sörjande.

Riten är en helhet som kan delas upp i huvudsak tre olika ansvarsområden: praktiska åtgärder, begravningsceremoni och gravsättning. Planering, praktiska förberedelser och samordning är dödsboets ansvar. Det är denna del en begravningsentreprenör är behjälplig med. Dödsboet betalar.

Begravningsceremoni, som hålls av präst i kyrka eller kapell, kallas begravningsgudstjänst. Ansvarig är prästen. Betalningen har redans skett via kyrkoavgiften. Begravningsgudstjänsten med dess olika moment innebär därför inga extra kostnader för dödsboet om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan.

Kremering och gravsättning är reglerat via begravningslagen. Kremering eller gravsättning av stoftet efter en avliden ska ske snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet. Urnan ska gravsättas inom ett år efter kremeringen.

Ansvaret för all verksamhet som hänförs till kyrkogården ligger hos den lokala församlingen i Svenska kyrkan. Undantag är Stockholms stad och Tranås där kommunen är huvudman. Kostnaderna täcks av den begravningsavgift alla som är folkbokförda i Sverige betalar via skattsedeln.

En första åtgärd

Förr i tiden gick man alltid direkt till prästen i händelse av ett dödsfall. Idag anmäler man dödsfallet till den lokala skattemyndigheten. Det kan vara en bra första åtgärd om man vill få igång processen. De utfärdar gravsättnings- och kremeringsintyg som krävs för att begravning skall få ske. Från skattemyndigheten får man också registerutdrag (behövs vid bankkontakter), dödsfallsintyg och släktutredning (behövs senare vid bouppteckning).

Även idag är det bäst om de anhöriga själva meddelar församlingen och tar kontakt med den präst man önskar ska förrätta begravningen. Då kan man boka datum för begravningsgudstjänsten tillsammans och anhöriga vet från början att man får den präst man vill ha som officiant. Präst och tid för begravningsgudstjänst behöver inte bokas genom en begravningsbyrå.

Kremering och gravsättning

Den avlidnes egna önskemål, skrivna eller oskrivna, ska man enligt begravningslagen ta hänsyn till när det gäller frågor om jordbegravning, kremering och gravsättning. Om det uppstår oenighet mellan anhöriga om hur man ska gå till väga har man laglig rätt att vända sig till församlingen för att få hjälp med medling.

 

Begravning i kyrkan

I den kyrkoordning som gäller för Svenska kyrkan sägs att när någon har avlidit bör man så långt det är möjligt följa hans eller hennes önskan om begravningens utformning. I övrigt kan det hända att det är andemeningen i önskemålen som är viktigast. Det förekommer att äldre människor underskattar sin egen betydelse av rädsla för att vara till besvär för sina anhöriga. Uppstår en situation där den avlidnes önskemål försvårar situationen för anhöriga eller det är uppenbart att den avlidnes avsikt främst är att underlätta för anhöriga får besluten ta hänsyn till både den avlidnes och de efterlevandes behov.

Praktiska förberedelser – dödsboets ansvar

Dödsboet har det övergripande ansvaret för en begravning. De anhöriga kan ta kontakt med en begravningsbyrå som hjälper till med att lösa praktiska frågor som t.ex. köp av kista, urna och transporter. Dödsboet ansvarar och betalar transporten av kistan från sjukhus till den lokal där kyrkan tar hand om kistan inför begravningsgudstjänsten, bisättningslokalen. Transporten av kistan från kyrka/kapell till begravningsplats och till krematorium betalas av begravningsavgiften och är gratis för dödsboet.

Annons, blommor, och minnesstund är exempel på sådant som ingår i dödsboets ansvar.

Anhöriga bestämmer själva i vilken utsträckning man vill ta begravningsbyråns tjänster i anspråk. Byrån ska i sin tur meddela prisuppgifter och kostnadsförslag. Det är viktigt komma ihåg att begravningsbyråns representanter handlar på uppdrag av dödsboet. De agerar inte på egen hand.

Ofta är det till hjälp både för anhöriga och begravningsbyrån om kontakten skjuts upp ett par dagar efter dödsfallet så att man orkar med att ta emot information och fatta beslut. Man bokar tid per telefon eller vid ett personligt besök.

Prästen och församlingen

Så snart prästen vet om att det ska bli en begravning tar han eller hon kontakt med de närmast anhöriga. Tillsammans kommer man överens om var man ska träffas. Mötet kan ske i hemmet eller på prästens arbetsrum. Om det är långt geografiskt avstånd kan det hända att kontakten endast sker per telefon. Anhöriga är naturligtvis välkomna att själva ta den första kontakten med prästen. Församlingsexpeditionen kan upplysa om namn och telefonnummer.

Om det finns omständigheter, som försvårar situationen för anhöriga, kan det ofta vara bra att få en tidig kontakt med prästen. Prästen har tystnadsplikt när det gäller enskild själavård. Det betyder att han eller hon inte får tala med någon om det som har sagts i sådana samtal.

Tillsammans med prästen väljer de anhöriga de psalmer som ska ingå i begravningen. Övrig musik och sång kan också diskuteras med prästen och med kyrkomusikern. (Läs mer om musik och psalmer vid begravning i en separat artikel.)

Församlingen har flera medarbetare, som är delaktiga vid en begravnings genomförande, och som involveras efteråt. Det är kyrkogårdspersonal, vaktmästare, diakoner, husmor - allt efter hur församlingen är uppbyggd. I deras uppgifter ingår det att finnas till hands för anhöriga och besökare.

 

Varianter av begravningsgudstjänster

En begravningsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning äger i regel rum i en kyrka, ett kapell eller ett krematoriekapell. Många föredrar att vara i hemförsamlingens kyrka. Om det är få deltagare och en stor kyrka kan stolarna placeras nära kistan och på så vis avgränsa rummet.

Vid jordbegravning, dvs när kistan sänks ner i en grav, avslutas begravningsgudstjänsten på kyrkogården. Ofta bär några anhöriga eller vänner till den avlidne ut kistan till kyrkogården. I annat fall bekostas ett bärarlag av kyrkoavgiften.

Vid kremering avslutas begravningsgudstjänsten i kyrkan eller i kapellet där kistan lämnas. Önskar de anhöriga istället att kistan bärs ut ur kyrkan till en väntande bil i direkt anslutning till begravningsgudstjänsten, blir den bärningen något som dödsboet ansvarar för och betalar.

Begravningsgudstjänst kan också hållas med urna, då kremering redan skett. Det förekommer att gudstjänster och ceremonier i krematoriekapell är tidsbegränsade därför att kapellets tidsschema är fullt.

Minnesgudstjänst hålls i avvaktan på slutligt besked om att en saknad person återfunnits och kan begravas. Minnesgudstjänst kan hållas gemensamt för alla de som saknas på en ort, t ex efter en katastrof. Den kan också hållas enskilt för en eller flera saknade medlemmar av en familj. Minnesgudstjänst kan också hållas på begäran av anhöriga till avliden som uttryckligen avsagt sig begravningsgudstjänst.

Avskedsgudstjänst kan hållas när en person som inte återfunnits blivit dödförklarad. I stället för en kista eller urna kan ett fotografi av den avlidna finnas centrum. Även här förbereds gudstjänsten av präst och anhöriga. Man kan få en gravplats och det går att sätta upp en gravsten till minne av den avlidna, även om kroppen inte återfunnits. Om kroppen senare återfinns och en begravning önskas kan den utformas som en förenklad begravningsgudstjänst eller en så kallad gravsättning utan anslutning till en begravningsgudstjänst.

Begravning i stillhet

Ibland meddelas i dödsannonser att begravningen genomförs i stillhet med bara de allra närmaste närvarande. Det kan vara den avlidne som uttryckt en sådan önskan eller det motsvarar de anhörigas behov. Det händer att önskemål av detta slag medför en osäkerhet hos omgivningen om man är välkommen att delta eller inte och hur angelägen man får visa sig. Ofta finns det en rädsla för att vara alltför påträngande. En begravningsgudstjänst är alltid offentlig. Man har därför ingen rätt att utestänga någon. Att få delta i det avsked som begravningsceremonin innebär kan vara viktigt för många vänner till den avlidne. Det behöver inte innebära att alla inbjuds till minnesstund efteråt. Det kan markeras med uppgift i annonsen om att akten avslutas i kyrkan/kapellet. Många gånger kan ett samtal med de anhöriga lösa upp oro och frågor om vilka som ska eller inte ska delta vid en begravning.

Dödsannons

En dödsannons gör det inträffade påtagligt för omvärlden. Val av symbol och textformuleringar ger läsaren en bild av den bortgångne och av vad som har inträffat. Ibland kan utformandet av annonsen hjälpa anhöriga att sätta ord på sina upplevelser. I annonsen informeras också om när och var begravningen äger rum eller om den redan ägt rum. I annonsen kan man även framföra önskemål om gåvor till något särskilt ändamål. Annonsens storlek och valet av tidning påverkar kostnaden.

Köp av kista och eventuell urna

Kista och urna köper man vanligtvis hos en begravningsbyrå. Man kan välja kista genom att titta på bilder. Många byråer har också modeller av kistor eller riktiga kistor. Kistorna måste uppfylla vissa krav. Används bårtäcke syns inte kistan vid begravningen. I de allra flesta fall väljs då en kista som inte är så kostsam. Kistans träslag och utförande påverkar priset. Urnor finns också i olika prislägen. Även de är av förgängligt material.

Bårtäcke

Ett bårtäcke är en vävnad eller ett stycke broderat tyg som läggs över kistan under begravningsgudstjänsten. Många församlingar har bårtäcke till utlåning. Man kan också använda et eget bårtäcke.

Blomsterdekorationer

Blommorna vid en begravning är vid många tillfällen uttryck för särskilda relationer och minnen. Närmast anhöriga bestämmer om och hur kistan ska smyckas. Användes bårtäcke dekorerar man inte med blommor ovanpå kistan eftersom de kan skada textilen. Då kan man istället placera blommor framför kistan eller sätta dit en skål med blommor. Blomsterbuketter och kransar arrangeras runt kistan så att det ska vara vackert. Kyrkvaktmästaren hjälper gärna till.

Blommorna bärs ut ur kyrkan efter akten av vaktmästaren. Eventuella kransband kan man, om kremering skall ske, ta tillvara och senare låta följa med urnan då den gravsätts.
Lapparna som följer med kransar och buketter från blomsterhandeln anger avsändare och hälsningstext. De samlar man upp innan blommorna placeras ut och bevarar som underlag för eventuell minnespärm och tackkort.

Att titta på blommor efter minnesstunden

Det är vanligt att blommorna från begravningen läggs på kyrkogården. Dit kan anhöriga och vänner komma och se blommorna efter begravningen, efter minnesstunden eller senare. För anhöriga är det många gånger ett tillfälle då intrycken bearbetas. Den lokala ordningen avgör hur blommornas tas om hand. Det kan kyrkogårdsförvaltningens personal lämna information om.

 

Minnesgåvor

Ett alternativ till att sända blommor är att skicka en kondoleans genom att betala in ett belopp som minnesgåva till någon hjälp- eller forskningsverksamhet. Anhöriga skriver ibland ut sådana önskemål i dödsannonsen. Läs mer om möjligheten att ge minnesgåvor via Svenska kyrkan (Svenska kyrkans internationella arbete och Svenska kyrkan i utlandet direkt på respektive webbplats.)

Minnesstund

I anslutning till begravningsgudstjänst eller minnesgudstjänst samlas anhöriga och vänner ofta till en minnesstund. Den kan hållas hemma i bostaden, i församlingshem eller i annan lokal. Det är ett tillfälle att minnas tillsammans och att samla sina intryck. Det kan ges möjlighet att läsa dikter och spela musik som kanske inte fick plats under akten i kyrkan. Många gånger deltar prästen och kan framföra ett tack å de anhörigas vägnar till dem som har deltagit samt läsa minnesadresser och blomsterhyllningar.

Minnesstunden kan bli kostsam om det är många gäster. Man bör känna sig fri att fundera igenom vilka möjligheter som finns för att minska kostnaderna. Det viktigaste med en minnesstund är att få möjlighet att samtala och minnas tillsammans med vänner. Om anhöriga upplever att det är omöjligt att genomföra en minnesstund, avstår man från det.

Församlingshemmet upplåtes i många församlingar utan kostnad till församlingsbor som ordnar minnesstunden i egen regi. Kyrkan ser det som att man lånar ut sitt vardagsrum.

Avsked

När en människa har gått bort har anhöriga ofta ett behov av att se den avlidne för att förstå det som har hänt. Om den bortgångne finns på ett sjukhus eller i ett omsorgsboende kan personalen tala om när det går att komma. Varje sjukhus och boende har tillgång till församlingens präster och medarbetare. De kan delta vid detta tillfälle. Sjukhusets eller omsorgsboendets personal kan kontakta dem.

Är man osäker på om man vill se den avlidne kan det vara en hjälp att samtala med någon som har erfarenhet av en liknande situation. Är omständigheterna i situationen extra påfrestande och känslomässigt krävande är det särskilt angeläget att resonera om det. Allmänt kan man säga att det är en hjälp i sorgen att se den bortgångne och att det underlättar om det finns närstående som man kan samtala med. Avgörandet måste ske i varje enskilt fall.

Utfärdsbön förekommer i direkt anslutning till dödsfallet. Den innebär att de närmast berörda samlas till en stilla stund i samma rum som den avlidne. Finns personal, som har vårdat den avlidne, och har lärt känna honom eller henne, förekommer det att de deltar vid detta tillfälle. I Psalmbokens bönbok finns särskilda böner och ordningar för utfärdsbön, bisättning och gravsättning. (1985 års psalmbok med tillägg.) Det går bra att låna psalmbok av församlingen om man inte har en egen.

Med bisättning avses inom Svenska kyrkan att kistan placeras i kyrkans bårhus eller annan lokal i anslutning till kyrkan. Ibland avses med bisättningen visning dvs. när närmast anhöriga samlas för att ta avsked av avlidne och för att hålla en stilla stund. När kistan är öppen kan anhöriga lägga ner minnen i kistan.

Begravningsbyrån använder begreppet bisättning för momentet svepning, att den avlidne läggs i sin kista. Den avlidne kläds då i den svepningsdräkt som medföljer kistan eller, om anhöriga så önskar, de särskilda kläder man vill att den avlidne skall ha på sig när han eller hon vilar i kistan. Anhöriga kan både närvara och själva göra i ordning den avlidne och lägga i kistan.

Själaringning

I vissa församlingar har man kvar seden att ringa i kyrkklockorna samma dag eller första vardagen efter det att dödsfallet inträffade, s.k. själaringning. I många församlingar har man idag en gemensam själaringning en gång i veckan när det har inträffat dödsfall i församlingen. På andra håll är själaringningen avskaffad helt.

Tacksägelse i kyrkan

Tacksägelsen är en offentlig kungörelse av dödsfallet av den som varit medlem av Svenska kyrkan.Anhöriga brukar inbjudas att delta vid den gudstjänst då tacksägelsen hålls. Den avlidnes namn läses upp och man ber en bön varefter klockorna ringer en stund. Om man inte har andra önskemål hålls tacksägelsen i den avlidnes hemförsamling. Tacksägelsen äger i regel rum vid huvudgudstjänsten söndagen efter dödsfallet. För anhöriga kan det på olika sätt vara värdefullt att delta vid detta tillfälle.

 

 

Jordbegravning

Jordbegravning innebär att kistan med den avlidne gravsätts, sänks ner i en grav i jorden, för att förmultna. Vid gravsättning av kista krävs en kistgravplats för en eller flera kistor. Kistorna kan placeras på eller bredvid varandra, beroende på gravplatsens utformning.

Kremering

Kremering, eller eldbegängelse, innebär förbränning av stoftet och kistan. Kremering får endast ske i krematorium sedan dödsbeviset uppvisats. Askan efter en avliden är det som blir kvar efter kremeringen. En mindre del av askan kommer från kistan. Askan kan läggas i urna eller gravsättas på annat sätt. Inom ett år efter kremeringen ska askan gravsättas.

Gravbevis

Varje gravplats har ett gravbevis. Det visar var graven är belägen, hur många den har plats för och vilka som vilar där. Har man redan en gravplats löser det ofta frågan om det ska vara jordbegravning eller kremering. Saknar familjen gravplats eller om den avlidne inte har uttalat sin personliga önskan, är det de anhöriga som bestämmer gravplats och därmed gravform. Beslutet bör ta hänsyn till både praktiska och emotionella omständigheter. Det är inte självklart att en sambo ingår i dödsboet och har beslutanderätt.

Val av gravplats

Hur stor ska graven vara, hur många ska kunna vila där? Är det aktuellt med minneslund? Vid kremering har man ett år på sig att fatta beslut om gravform. Beslutet kan därför vänta till efter begravningsceremonin.

Ska man välja en ny grav är det viktigt att ta tid på sig och fundera igenom sina önskemål. För många är graven en viktig plats att gå till. Finns önskemål om en ny gravplats i eller utanför hemförsamlingen bör man kontakta den aktuella församlingen och dess kyrkogårdsförvaltning för närmare information. Det finns dock ingen garanterad rätt att få gravplats på någon annan kyrkogård än i den egna församlingen.

En gravplats upplåts vanligtvis på 25 år. Den tiden kan förlängas hur många gånger som helst. Anhöriga ansvarar för gravens skötsel, men det går även att köpa tjänsten från kyrkogårdsförvaltningen. Vissa gravkammare, kolumbarium, asklund och minneslund är gravformer som är fria från skötsel.

Efter kremering, dvs eldbegängelse, finns följande möjligheter:
• Urngrav för en eller flera urnor. En urna kan ofta få plats i en äldre familjegrav som är avsedd för kistor.
• Askgrav är en grav för aska utan urna. Anhöriga får delta vid gravsättning av askan.
• Minneslund är en gemensam gravplats. Askan gravsätts av kyrkogårdspersonalen utan att de anhöriga får delta eller får veta den exakta platsen.
• Askan strös över vatten eller i naturmark. Detta kräver särskilt tillstånd från länsstyrelsen.

Gravsättning av kista

En kista gravsätts endera i en jordgrav eller i en gravkammare, båda har plats för en eller flera kistor.

Jordbegravning kan ske i direkt samband med begravningsgudstjänsten. Många gånger finns vagn att dra kistan på men ändå kan det krävas lyft och att några bär kistan till väntande bil och/eller till graven på kyrkogården. Bärning av kistan är i bokstavlig mening den sista tjänst man gör den avlidne. Ett hedersuppdrag för släktingar och vänner när så är möjligt. En hedersbetygelse gentemot den döde/döde som också är ett led i sorgearbetet. Om detta inte kan ske bekostas denna så kallade processionsbärning av kyrkoavgiften. Biltransporten av kistan till begravningsplats inom huvudmannens ansvarsområde ingår i begravningsavgiften. Om avslutet på begravningsgudstjänsten sker inne i kyrkan så äger gravsättningen rum några dagar efter.

Gravsättning av urna

Efter begravningsgudstjänsten förs kistan till kremering om det är en eldbegängelsebegravning. Behöver kistan föras till krematoriet från kyrka/kapell efter begravningsgudstjänsten betalas transporten av begravningsavgiften.

Gravsättning av urnan brukar kunna ske efter några veckor. I stora städer är väntetiden längre. Enligt bestämmelserna skall askan efter en avliden som kremerats i Sverige gravsättas inom ett år efter kremeringen.

Vid gravsättningen av askan brukar de närmast anhöriga delta. Naturligtvis går det att bjuda in flera. Prästen kan vara med vid detta tillfälle om anhöriga vill det. Prästens närvaro kan upplevas som ett stöd i en situation som känns lite osäker. Deltar prästen blir det också ett naturligt tillfälle att växla ord om begravningsgudstjänsten och att samtala om hur det har varit.

Gravsättning i minneslund utföres av huvudmannen för begravningsverksamheten utan närvaro av anhöriga eller andra utomstående.

 

Liten ordlista

Allmän begravningsplats - begravningsplats där gravplats upplåtes för alla. Svenska kyrkan är huvudman utom i Stockholms stad och Tranås, där kommunen är huvudman.

Enskild begravningsplats - andra begravningsplatser än allmänna. Tillstånd prövas av länsstyrelsen.

Begravningsgudstjänst -den handling enligt Svenska kyrkans ordning genom vilken den döde överlämnas i Guds barmhärtighet och anhöriga och vänner får ta avsked (har tidigare kallats jordfästning).

Begravningsclearing - hemförsamlingen bekostar begravningsgudstjänst och gravsättning i annan församling.

Gravrätt - den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats upplåts för gravsättning.

Gravsättning - placering av stoft och aska vid gravplats.

Gravvård - gravsten eller kors på gravplatsen.

Checklista för begravning

Vem ansvarar för vad? Här finns en checklista som tydligt anger Svenska kyrkans ansvar, samt för det som är anhörigas ansvar.

Anhörigas ansvar:
Praktiska förberedelser och samordning som anhöriga själva ansvarar för. Tjänsterna kan också köpas från begravningsbyrå.

• Kontakt med församlingen (präst, kyrkomusiker, kyrkogårdsförvaltningen)
• Anmälan till skattemyndighet (för nödvändiga intyg bl.a. kremerings- och gravsättningsintyg)
• Kista och urna
• Svepning och att placera kroppen i kistan
• Transport till kyrka/kapell
• Processionsbärning av kistan vid kremering
• Grav och gravsten
• Annons
• Blommor
• Musik
• Program
• Värdskap vid begravningen
• Minnestund efter akten
• Tackkort

Svenska kyrkans ansvar:
I samband med begravningsgudstjänsten
Det som utförs av präst, och diakon, musiker, kyrkvaktmästare m.fl. Medlemmar i Svenska kyrkan betalar via kyrkoavgiften för detta:

• Kontakt med sorgehuset
• Tacksägelse i samband med gudstjänst
• Samtal med anhöriga inför begravningstalet
• Information om och planering av hur begravningsgudstjänsten kan utformas, val av psalmer
• Begravningsgudstjänsten
• Processionsbärning då begravningsgudstjänsten avslutas ute på kyrkogården (bärning av kistan, lyft och sänkning av kistan i graven)

Dessutom kan präst/diakon hjälpa till med:

• Utsjungning - andakt vid öppen kista
• Visning
• Råd kring barns deltagande
• Utformning av annons
• Närvaro vid minnestund
• Efter begravningen: Samtal bl.a. i sorgegrupp/”Leva-vidare” grupp

Svenska kyrkans ansvar:
Krematorium och kyrkogården
Det som utförs av chefen för kyrkogårdsförvaltningen och kyrkvaktmästare m.fl. Alla som är folkbokförda i Sverige betalar via begravningsavgiften för detta:

• Lokal för förvaring och visning av stoftet
• Lokal för begravningsceremoni
• Bårtäcke
• Transport till krematorium eller kyrkogård
• Kremering
• Förvaring av aska (max. 1 år)
• Gravplats
• Gravöppning, återfyllande och iordningsställande av öppnad grav
Vad får anhöriga göra själva?
• Ordna med svepning/klädsel av den döde
• Använda eget bårtäcke, dekorera kistan, placera ut blommor och kransar
• Transportera och bära kistan
• Hjälpa till i kyrka och kapell
• Ta med ”egen” jord till mullpåkastning vid begravningsgudstjänst

Detta får anhöriga också göra själva - men kontakta först församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen:

• Tillverka och välja kista och urna (de måste uppfylla vissa krav)
• Lägga saker i kistan eller urnan
• Välja musik och sång, musiker och sångare
• Spela själv i kyrka eller kapell
• Gravsätta, själv sänka kistan eller urnan. Vill man strö askan i hav eller i natur krävs tillstånd av länsstyrelsen
• Tillverka och välja gravsten, gravanordning

Detta får anhöriga inte göra själva:
• Öppna grav på allmän begravningsplats
• Gravsätta i familjegrav utan tillstånd från gravrättsinnehavaren
• Kremera
• Själv gräva ner, närvara eller strö askan i minneslunden
• Flytta kista eller urna efter gravsättning mellan gravplatser eller en urna från grav till minneslund.

Källor:
Kyrkoordningen
Begravningslagen 1990:1144
Om begravning. Begravningsavgift - vad är det? Svenska kyrkans församlingsförbund, maj 2002.